Elephant (2020)

Den afrikanska elefanten Shani och hennes livliga son Jomo ger sig ut på en episk resa med sin hjord och vandrar hundratals mil över den vidsträckta Kalahariöknen från Okavango-deltat till Zambezifloden, precis som oräkneliga generationer av deras förfäder gjort innan dem. Shani och hennes familj är bland de sista elefanterna på jorden som gör dessa långa förflyttningar. Hon är mamma till storögde ettåriga Jomo, som aldrig tidigare upplevt en sådan förflyttning, och vid 40 års ålder är hon näst på tur att bli hjordens matriark. En position som i nulägen innehas av hennes äldre syster Gaia. Gaias hjord och en massa olika arter - från flodhästar till lettjevattenbock till babianer - är beroende av det livsbringande vattnet som flyter ner från bergen och förvandlar öknens hjärta till en grön oas, känd som Okavango-deltat. Men årstiden närmar sig sitt slut och snart sker en massförflyttning. Ingenting på jorden är lika betydelsefullt för liv som vatten. Och kanske är det inte lika uppenbart nån annanstans som i Kalahari-öknen i södra Afrika, en av de torraste platserna på vår planet. Vattnet drar sig tillbaka och paradiset blir snart till damm och det enda som kvarstår i deltat är några små pölar. Gaia vet instinktivt att hon måste leda hjorden rätt in i den stekheta Kalahari-öknen, innan de sista vattenhålen torkat upp. Hjordens framgång är beroende på hennes erfarenhet och vishet, som först vidare av generationer innan henne. Precis som talesättet “en elefant glömmer aldrig” antyder, har dessa massiva däggdjur ett starkt band med sitt förflutna. Gaia kommer leda sin familj längs uråldriga vandringsstingar, nätverk av linjer och cirklar. Cirklarna är vattenhål som hjorden desperat behöver för att korsa den vidsträckta öknen. På vägen försöker de få nära från olika källor, så som fuktrika mopaniträdlöv och baobabträdstammar fyllda med regnvatten. När de närmar sig sin destination måste hjorden korsa den mäktiga Zambezifloden för att nå fristaden de letat efter. De måste gå på grunda vatten där elefanterna suktar efter elefantkalvar, likt Jomo, och kämpa mot livsfarliga strömmar som kan dra ner dem i en av världens största vattenfall, Victoriafallen. Tack och lov har hjorden styrkan och uthålligheten som behövs och får vila och samtidigt ha tillgång till obegränsat med vatten och alla de palmnötter de kan skaka ner från träden. Men inom några få månader blir mattillgången knapp och vattnet påbörjar sin resa tillbaka till Okavango-deltat. Hjorden måste korsa Afrikas vildmark ännu en gång. Vandringen tillbaka till deltat blir ingen enkel resa, eftersom vattnet från Angola är ovanligt tidigt i år och hjorden måste skynda sig. Men de känslomässiga banden mellan elefanter är lika stark som dem mellan människor och styrkan i familjen har tagit dem så här långt. Tillsammans vågar Gaia, Shani, Jomo och hjorden ta den kortaste vägen - genom lejonmarkerna.